Motståndssvetsning: Används för svetsning av tunna metalldelar. Arbetsstycket kläms fast mellan två elektroder och en stor ström appliceras för att smälta elektrodernas kontaktytor, sålunda uppnås svetsning genom uppvärmning av arbetsstyckets motstånd. Arbetsstycket är benäget att deformeras. Motståndssvetsning sammanfogar från båda sidor, medan lasersvetsning endast sammanfogas från en sida. Elektroderna som används vid motståndssvetsning kräver frekvent underhåll för att avlägsna oxider och metall som fastnar på arbetsstycket. Lasersvetsning av tunna metallöverlappsfogar innebär inte kontakt med arbetsstycket, och strålen kan tränga in i områden som är svåra att nå med konventionell svetsning. Den erbjuder även högre svetshastigheter.
Argonbågsvetsning: Använder icke-förbrukningsbara elektroder och skyddsgas. Det används ofta för att svetsa tunna arbetsstycken, men svetshastigheten är långsammare, och värmetillförseln är mycket större än lasersvetsning, vilket gör det benäget att deformeras.
Plasmabågsvetsning: Liknar argonbågsvetsning, men dess brännare producerar en komprimerad båge för att öka bågtemperaturen och energitätheten. Det är snabbare och har ett större penetrationsdjup än argonbågsvetsning, men mindre än lasersvetsning.
Elektronstrålesvetsning: Använder en stråle av accelererade elektroner med hög-energi-densitet för att träffa arbetsstycket, vilket genererar enorm värme inom ett litet område på arbetsstyckets yta, vilket skapar en "nyckelhåls"-effekt och uppnår på så sätt djup penetrationssvetsning. De största nackdelarna med elektronstrålesvetsning är behovet av en högvakuummiljö för att förhindra elektronspridning, komplex utrustning, begränsningar av storleken och formen på arbetsstycket på grund av vakuumkammaren och strikta krav på arbetsstyckets monteringskvalitet. Även om icke-vakuumelektronstrålesvetsning kan utföras, påverkar dålig fokusering på grund av elektronspridning resultaten. Elektronstrålesvetsning ger också problem med magnetisk avböjning och röntgenstrålar. Eftersom elektroner är laddade påverkas de av magnetfältsavböjning, vilket kräver avmagnetisering av arbetsstycket före svetsning. Röntgenstrålar är särskilt starka under högt tryck, vilket kräver operatörsskydd. Lasersvetsning, å andra sidan, kräver ingen vakuumkammare eller försvetsningsavmagnetisering av arbetsstycket. Det kan utföras i atmosfären och har inga röntgenskyddsproblem, vilket möjliggör onlinedrift inom en produktionslinje och svetsning av magnetiska material.
